Ingenting kvar

Faye flyttade in i Kerstins lägenhet. Hon läste i tidningarna om Julienne.

Polisen spårade Jacks bil. Den fanns i skogen norr om Jönköping, nära en båtplats.

Polisen hittade också blod i en av båtarna där. Men ingen kropp. Tidningarna skrev att ”exmaken och miljonären” förmodligen hade sänkt Juliennes kropp i Vättern. Dykare letade efter kroppen. Men området var för stort. De hittade inte Julienne.

En vecka senare pekade alla bevis på Jack. Journalister flockades kring hans och Ylvas villa. Jack åtalades också för misshandeln av Faye.

Polisen Yvonne Ingvarsson besökte Faye. Hon förklarade att det mesta talade för att Julienne var död. Faye kunde få träffa en psykolog och en präst. Men hon tackade nej till båda. Hon låste in sig i Kerstins lägenhet. Journalisterna blev allt färre utanför hennes hem. Såren i ansiktet började läka.

Jack erkände ingenting. Men bevisen mot honom blev allt fler. Utredarna fann otäcka sökningar på internet när de letade i hans dator. Han hade undersökt djupet på svenska sjöar. Det fanns sparade kartbilder över området där bilen hade parkerats. Utredarna hittade också hotfulla sms till Faye. De hade raderats från Jacks telefon, men gick att återskapa. Faye kunde också visa dem på sin telefon. Allt beskrevs i kvällstidningarna.

En månad hade gått sedan Julienne försvann. Faye sålde sin lägenhet. Hon meddelade Revenges styrelse att hon tänkte lämna Sverige. Hon behöll tio procent av sina andelar. Kerstin fick fem andelar och resten såldes.

Polisinspektören Yvonne Ingvarsson försökte övertala henne att vänta. Åtminstone tills rättegången var klar. Men Faye orkade inte. Hon förklarade:

– Det finns ingenting kvar för mig här.

– Du måste försöka vara stark. Vart ska du flytta? undrade Yvonne.

– Långt bort. Där ingen känner igen mig.

Yvonne Ingvarsson sms:ade när DNA -testerna kom. Blodet i hallen, i Jacks bil och på båten matchade DNA :t från Juliennes tandborste och hårborste. Faye svarade med ett kort sms: tack. Hon hade inget mer att säga.