Dejten

Halv sju på onsdagskvällen ringde det på dörren. Det var barnvakten Johanna. Den som Julienne tyckte bäst om. Faye hade satt på sig en liten svart klänning och sminkat sig. Under klänningen hade hon sina vackraste underkläder.

– Roligt med dejt. Vart ska ni? undrade Johanna.

– Teatergrillen.

Johanna satte sig hos Julienne i soffan. Hon la armen om henne och frågade vad hon hade gjort i dag. Julienne kröp intill henne och berättade glatt. Faye log tacksamt mot Johanna. Hon och Jack behövde den här kvällen.

Faye tog på sig sina sexigaste pumps och gick upp till Jacks arbetsrum i tornet. Skulle han lysa upp när han såg henne? Så där som under deras första tid tillsammans. Hon öppnade dörren. Jack satt bakom skrivbordet. Han stirrade in i sin dator. Rummet var tyst och stilla.

– Ja? mumlade han utan att titta upp.

Håret var rufsigt. Faye sköt ett glas whisky mot honom. Han tittade förvånat upp. Ögonen var röda och trötta.

– Vad är det?

Hon backade och snurrade runt. Kände sig fin för första gången på länge.

– Jag tog på mig klänningen du älskar. Den du köpte i Milano.

– Faye …

– Vänta, jag har inte visat det bästa än.

Hon drog upp klänningen och visade trosorna i spets. De hade kostat tvåhundra kronor.

– Du är jättefin, sa han, men han såg henne inte.

– Drick upp whiskyn. Jag har hängt fram en kostym till dig. Taxin är strax här.

Jack såg besvärad ut. Han ville inte. Faye såg sin spegelbild i fönstret. En sorglig figur i en tajt klänning. De skulle ju gå ut i kväll. Dricka, prata och skratta. För att han skulle påminnas om hur mycket han älskar henne. Påminnas om deras första tid tillsammans. Hon bet sig i läppen för att inte gråta. Jack såg plågad ut. Hon avskydde när han tyckte synd om henne. Hon kände sig som en hundvalp som svansade efter honom. Och det var inte sexigt.

– Jag hade helt glömt bort det. Det är så mycket just nu.

Hon tvingade fram ett leende. Inte vara krävande, inte vara jobbig. Inte ta plats.

– Jag förstår, älskling. Jobba på du. Vi tar det en annan gång. Vi har hela livet på oss.

Det ryckte i Jacks ansikte.

– Förlåt, jag bjuder ut dig på dejt en annan kväll. Det lovar jag.

– Tänk inte på det.

Faye skyndade sig ut. Han fick inte se hennes ögon glänsa av tårar.

I soffan försökte Julienne fläta Johannas hår. Faye brukade tycka om att småprata med Johanna. Nu ville hon bara att Johanna skulle försvinna. Klumpen i halsen bara växte. Faye harklade sig. Johanna tittade upp.

– Ska ni gå nu?

– Nej, ändrade planer. Kris på jobbet så vi tar det en annan dag.

Faye försökte skratta till, men mörkret började fylla henne.

– Vad synd. Du som har gjort dig så fin. Ska jag natta Julienne ändå?

– Tack, det är okej.

Julienne klängde sig fast vid Johannas arm. Faye tog fram tusen kronor och räckte dem till Johanna. Hon viftade bort dem.

– Det behövs inte. Jag var bara här i typ en kvart.

– Du hade bokat upp dig. Ta dem. Jag beställer taxi.

Julienne fortsatte dra i Johannas arm.

– Jag vill att Johanna ska natta mig!

Johanna strök henne över kinden.

– Vi ses i övermorgon. Då hämtar jag dig på förskolan. Då kan jag läsa för dig i taxin hem.

– Lova! sa Julienne.

– Jag lovar. Hej då, gullet.

När Faye hade låst efter Johanna tog hon av sig pumpsen och slängde dem på hallgolvet. Hon lyfte in Julienne i badrummet.

– Borsta tänderna. Sen läser vi.

– Jag vill att Johanna ska läsa. Hon läser roligare.

– Johanna är inte här. Du får stå ut med mig.

Faye bar Julienne till rummet. Hon slingrade sig och gnällde. Fayes mage värkte allt mer. Klumpen i halsen gjorde ont. Hon ställde ner Julienne på golvet och ruskade om henne. För hårt.

– Nu räcker det!

Julienne såg chockat på henne. Faye som aldrig tappade humöret. Som alltid log mot henne. Det mörka inom Faye rörde sig. Mullrade från ett djupt begravt ställe. En annan tid. Ett annat liv.

Julienne kröp ihop på sängen. Faye visste att hon borde trösta henne och be om förlåtelse. Men hon orkade inte. Hon var tömd på allt. Hon blundade och försökte bli sig själv igen. Men det förflutna hade kommit ikapp. Påmint henne om vem hon egentligen var.

– God natt, sa hon, släckte ljuset och gick ut.