Stockholm, augusti 2001:
En öl på stan

Bussen lämnade oss vid en trist fest. Chris föreslog att vi istället skulle ta en taxi in till stan och festa vidare. Vi stannade först i hennes lägenhet och duschade bort stanken från surströmmingen. När jag kom ut ur duschen såg Chris på mig.

– Du har snygga bröst. Och jävligt snygg kropp.

– Tack, sa jag blygt. Har du en behå jag kan låna? Min stinker.

– Varför ska du ha behå? Gör alla flator och heteromän en tjänst och släpp ut de där tuttarna.

Jag såg på mig själv i spegeln. När jag hörde Chris tyckte jag plötsligt mycket bättre om mig själv.

– Vart ska vi då?

– Till de billiga barerna runt Handels. Det är där de intressanta männen sitter. Här, prova den här.

Chris kastade över ett litet tygstycke. Jag tog på mig den extremt tajta klänningen och snurrade runt.

– Het, het, het. Får du inte ligga i den där, får du aldrig göra det. Nu är det bara håret kvar.

Hon viftade med en sax och en locktång. Jag tvekade, men gjorde som hon sa. Man sa inte emot Chris.

En timme senare gick vi in på en bar full av äldre Handelsstudenter.

– Ta platser så köper jag öl, sa Chris.

Jag skämdes för att hon hade betalat för taxi och öl. Men jag hade helt enkelt inte råd.

Chris ställde två öl på bordet. Jag klunkade i mig den kalla ölen. Drack mig ner i glömskan. Nu var Matilda verkligen borta. Nu började ett nytt liv. Nu var jag Faye. Kanske skulle Faye ha mer tur.

– Hallå, lyssnar du, eller?

Chris petade mig på armen. Två personer hade precis klivit in genom dörren.

– Vet du vem det där är, sa Chris och pekade mot dem.

– Nej. Borde jag det?

– Jack Adelheim, viskade Chris.

Namnet sa mig ingenting.