Nya planer

Veckorna gick, Faye testade att ta sig ut ur
Chris lägenhet. Det gick bättre än hon trodde. Hon åkte tunnelbana för första gången på flera år. Hon klev av vid T-centralen och gick över Sergels torg. Stockholm kändes som en ny plats. Det fanns så mycket att upptäcka. Hon var fattig. Men hon var också fri. Nu behövde hon inte längre bry sig om Jacks ”det passar sig inte”. Faye var 32 år och livet hade börjat på nytt.

På en uteservering satt några frusna stackare böjda över sina ölglas och rökte. Fattiga och arbetslösa. Slödder kallade Jack dem. Hon slog sig ner vid ett bord inomhus och beställde en öl. Tankarna snurrade i huvudet. Hur förnedrad hade hon blivit? Hade allt Jack sagt varit en lögn? Fanns det fler kvinnor än Ylva? Det här var saker hon inte hade orkat tänka på förrän nu. Nu behövde hon ta reda på allt. Klart att det var fler. Hon kände ju Jack. Egentligen. Hon beställde en till öl och ringde Alice.

– Har du tid en stund?

Alice var tyst.

– Jag vill fråga dig några saker. Jag vill att du svarar ärligt.

– Okej, jag lyssnar.

– Du vet vad som har hänt med Ylva. Jag antar att det har pågått ett tag. Jag vill veta hur länge och om det har funnits andra.

– Faye, jag …

– Jag söker inte bråk. Jag vill bara veta sanningen.

Alice var tyst en lång stund. Faye väntade ut henne.

– Jack har bedragit dig så länge jag har känt Henrik. Jack knullade alla, Faye, alla. Ibland ville jag trycka upp det i ditt ansikte när du satt där och dömde Henrik. Och mig. Men jag gjorde aldrig det. Jag vet ju hur det känns.

Faye lät orden sjunka in. Det gjorde inte så ont som hon hade trott. Snarare kände hon lättnad. Innerst inne hade hon ju vetat.

– Jag beklagar, sa Alice osäkert.

– Det är okej, jag visste ju det på nåt sätt. Säg ingenting till Jack om det här samtalet.

– Jag lovar.

Faye la på. Hon var redo för krig nu. Hon hade det bästa vapnet – sin kvinnlighet. Det fick männen att underskatta henne. De såg henne bara som ett föremål. Någon som inte kunde tänka. Jack skulle aldrig kunna vinna. Hon var smartare än han och hade alltid varit det. Hon hade bara låtit honom och sig själv glömma det. Men nu skulle hon påminna honom. Påminna dem båda.

Till en början var hon tvungen att låta honom tro att allt var som det brukar vara. Att hon fortfarande var förälskad och lättlurad. Det var den enkla delen. I hemlighet skulle hon sedan bygga upp ett eget företag, bli rik och krossa Jack. Än så länge visste hon inte hur. Hon måste också lösa en del praktiska problem.

Hon behövde hyra en bostad. Dessutom behövde hon bygga upp kapital och komma i form. Det fanns tusen saker att göra innan Jack var krossad. Men hon var upprymd.

Hon började med att ringa Jack. Det tog inte ens emot, det var bara ett spel. Hon gjorde rösten len och lite skör.

– Jag har varit så ledsen. Det är därför jag har betett mig så dåligt. Kan du förlåta mig? undrade hon.

– Ja. Jag förstår att det har varit tufft för dig.

Faye signalerade till bartendern att hon ville ha en ny öl.

– Det har det. Men det ursäktar ingenting. Nu ska jag skärpa till mig. För Juliennes skull. Och för din. Mamman till din dotter ska inte tjata om pengar. Jag … jag har inte varit mig själv.

Hon tystnade. Hade hon tagit i för mycket? Men Jack verkade nöjd. Hon sa ju att han hade haft rätt. Det var det enda han brydde sig om.

– Det är okej. Tänk på att inte vara så jobbig bara, sa han.

När de la på tömde Faye sin öl och beställde en till. Ingen skulle klaga på det. Hon kunde inte sluta fnissa. Berusad av alkohol och frihet.